Tooka, Mästarinnan Av Underliga Uttryck, visar sig från sin bästa sida.

Som alltid tog vi en sväng inom Urskogen på vägen hem och lät flickorna springa bland blårisen tills Tookas tunga hängde vid knävecken och Tant blev som avsvimmad i mossan.

Än så länge är det sådär ljummet-badvatten-varmt i luften men det ska bli spännande att se hur det är vinter här i Dalarna. Jag har målat upp en fantasibild om axeldjup pudersnö, grovstickade mössor och vilda isbjörnar på gatorna, och frågar ivrigt alla dalbor jag möter om hur lång tid det egentligen kan tänkas ta tills det börjar snöa. De flesta skakar bara på huvudet och muttrar något om västhuseffekten, men enperson har sagt att det är möjligt, faktiskt möjligt, att det kan snöa i oktober.

Oktober.

Det är snart.

Vad GÖR hon?

Här är den. Bilden. Fotot som bäst beskriver Tooka & Tant med de där berömda tusen orden.

Där är Tooka på språng med pinnen i munnen och ivrig att fortsätta leka, knappt ens andfådd.
Och där är Tant, halvt medvetslös av ansträngning, tung och sensommarvarm i mossan.

Och tillsammans är de TookTant. Våra älsklingar.

Det är många som undrar om det inte är jobbigt? Att ha två?
Nej. Faktiskt inte. Det är mindre jobb än vad man skulle kunna tro att det är. Nu kanske vi är välsignade med två ovanligt fogliga salukivalpar, det vet jag inte, men sanningen är att de här två är mindre jobb än vad en valp någonsin har varit. Och när man ser dom ihop känns det overkligt att föreställa sig bara en. Man får ju dubbelt av allt - pussar, kärlek, tillfällen att skratta.

Det enda man kanske får dubbelt så lite av är sängplats. Men det gör inget. Jag har hört att Dalarna ska vara förjävla kallt på vintern.
Och nu blir det ju dubbelt så varmt.

Jag älskar att se dom springa. Hon, Tooka, är som en liten råtta mellan trädstammarna (fast avsevärt mycket vackrare än en råtta förståss). Alla dessa cirklar; runt runt in i snåren och runt igen med ett stort fånigt flin av hundlycka på läpparna. Och alla ni som har saluki vet vad jag pratar om när jag säger "och det där ljudet". Det där ljudet av tokspringande salukitassar mot skogsmark, nästan som bastonerna i bröstet under en konsert.

Det är nog något av det vackraste som finns.

På vilken flickorna hittar lingon, tuggvänliga pinnar och en joggare.

Tant är en gourmand. Observera särskilt salivsträngen på bild 3. Obetalbart.

Efter badet med två Salukis.