Att vara rädd för en groda.
Igår mötte Tant sin ärkenemesis. En groda.
Tänk vad saker kan vara läskiga när man är sju månader och alldeles salukig.
Haha det ligger i familjen!!! Fast Elvira tycker ändå att det finns två saker som är värre: zebrarandiga vägbumlingar samt stenlejonen vid slottet på Drottningholm.
Tant blir verkligen bara vackrare och vackrare! Elvira kommer inte ha en chans mot storasyster i Skogås.
Haha, min Anthe är också rädd för grodor! En gång när vi var ute sent på kvällen fick han syn på en sten på asfalten, han gick fram och luktade. Helt plötsligt rör "stenen" på sig! Anthe var så högt i luften så han var över mitt huvud =)
Pillan däremot, om hon får syn på en groda så stampar hon ihjäl den.
Den här bloggen är så underhållande, lagom mycket text och bilderna får berätta. Kul foton i alla möjliga och omöjliga vinklar. Jag har inte hittat någon roligare blogg på nätet, hoppas du inte tröttnar många gör ju det efter ett tag, jag vill ha mer. Lycka till med bloggandet och dina underbara hundar.
Haha, så kul, hur gick det grodan egentligen?
Ha det fint.
Helena
Haha, vilka söta bilder!:P Och underbara hundar, saluki är verkligen en av mina absoluta favorithundraser, så vackra och härliga!:D
