Mina flickor.
Ikväll är husse på jazzkonsert, så vi har tjejkväll här hemma i soffan. Tooka har somnat upp och ner och Tant ligger med huvudet på datorn och tittar intresserat på bilder av sig själv.
Det är kvällar som den här, när jag kan sitta nersjunken i soffan omringad av mjuka varma valpkroppar och med tre salukitassar upptryckta i magen, som jag förstår varför man inte kan leva utan hund.
Hej, jag hittade dina fina bilder pâ era tvâ salukis pâ nätet. Mina föräldrar köpte en saluki 1962 och jag tror att Tooka är inkarnationen av Derbendi Khans Darja! Derbendi Khan var en kennel i Ârtsa (tror jag), men Darjas pappa var en sloughi direktimporterad frân det gamla Persien! Darja var ljus och inte lika mager som dagens salukis. Hon hade inte lika kraftigt behäng pâ öronen och är sâ lik din Tooka, (det är väl hon som har mindre behäng pâ öronen?). Darjas närvaro i min barndom är central. Min familj talar fortfarande vördnadsfullt om henne. Jag skickade en bild pâ Tooka till min far som har printat ut henne! Hoppas hon inte har nâgot emot det? Darjas halvbror Derbedi Khans Bach var länge salukins representant i boken "All världens hundar". Jag bor numera i Paris, men en dag ska jag nog flytta ut till landsbygden och ha en saluki eller tvâ... Dina foton är verkligen fina och flickorna ser ut att ha ett underbart liv! Vänliga hälsningar Anna Nilsdotter
