Jag älskar att se dom springa. Hon, Tooka, är som en liten råtta mellan trädstammarna (fast avsevärt mycket vackrare än en råtta förståss). Alla dessa cirklar; runt runt in i snåren och runt igen med ett stort fånigt flin av hundlycka på läpparna. Och alla ni som har saluki vet vad jag pratar om när jag säger "och det där ljudet". Det där ljudet av tokspringande salukitassar mot skogsmark, nästan som bastonerna i bröstet under en konsert.

Det är nog något av det vackraste som finns.