Detta var vår första utställning med flickorna, och vi minns knappt någonting *host* Som försvar får vi väl påpeka att vi faktiskt varit sjuka dagarna innan och var helt urlakade. Men det var, som alltid, trevligt att träffa alla härliga människor (på tal om det; hur kommer det sig att så många vinthundsägare röker? Hm).

Ingen vann något särskilt, Tant fick ett HP och en 4e-placering, och Tooka fick fin-fin kritik av domare Lotta Brun.

Tant: Välkonstruerad tikvalp, byggd på långa vackra linjer. Feminint huvud och härligt uttryck, bra hals och överlinje. Tillräcklig kropp för sin ålder. Bra benstomme, tassar. Välsansatt svans. Breda lår. Långa smidiga och för sin ålder ganska parallella rörelser. Mycket lovande.
Tooka: Mycket söt, feminin tikvalp. Med mycket bra proportioner. Vackert huvud och uttryck. Behöver ännu utvecklas lite i underkäken. Vackert pigment. Lång hals, kort stark överlinje. Bra benstomme, bra vinklar. Rör sig med bra steg sett från sidan och för sin ålder ganska parallellt kommande och gående. Lovande och välvisad.

Det var så det började.

Dag två på seriös-utställningen i (eller på) Högbo Bruk. Brassestolarna var med, en något uppdaterad matsäck (man lär sig) och definitivt mer kläder än gårdagen. Återigen mysigt sällskap av matte Elvira och matte Cahreraz. Tant fick BIR, och gick därmed vidare till BIS-ringen där hon tyvärr inte placerade sig.

Återigen var det alltså Tants dag. Jisses vad hon drar hem rosetter den damen! Och Tooka, stackaren, kom sist som vanligt.

Jag vet att det låter dumt, men vi blir lika förvånade varje gång. Det är inte det att vi inte tycker att Tant är fin, absolut inte, men vi hade liksom förväntat oss att Tooka var supermodellen i familjen. De är så otroligt olika; Tant är 20-kilostung och fast och härligt yvig i sin lycklighet, hon har knappt ett hår på sina små salukiöron och hon har en gångstil som får en att nynna på reggaemusik när man ser henne springa. Tooka däremot, väger 12 kilo (trots att hon är dryga månaden äldre än Tant!), hon är späd och pimpinett och har lång flödande päls på öronen, och flirtigt svepande ögonfransar. Tookas springstil påminner snarare om karusellmusikn än reggae och för oss var hon urtypen av katalogmodell-saluki med alla sina feminina attiraljer. Men icke, tydligen. Det roliga är att vi verkligen har fått två extremer; den ultratunna, nätta Tooka och den robusta, kärvänliga Tant. Det är därför extra kul att ställa båda och med spänd förväntan se vad domaren kommer tycka om. Hittills har vi förvisso inte hittat en domare som insett Tookas skönhet, men de ser Tant skönhet och det är ju fantastiskt. Vänta bara tills Tooka har växt ikapp sin syster - då har vi två championämnen i familjen :-)

Jamen hur gick det då? Världens härligaste domare (skrattande, hundhälsande skåning), Fredrik Nilsson, sa följande:

 Tant: 6,5 månaders rejäl tik. Fina linjer, feminint huvud, långt nosparti. Något runda ögon. Bra bett. Markerad nackknöl. Fin hals, något knappa vinklar fram. Behöver utveckla sin bröstkorg mer. Något fallande kors. Normalt vinklad bak. Är fortfarande lite lös i sina rörelser. Välvisa. Bästa valp!
Tooka: 7 månaders tik, ger något tunnt intryck för dagen. Feminint huvud med långt nosparti. Bra bett. Kunde haft något mer markerad haka. Svagt markerad nackknöl. Något knappa vinklar fram. Behöver utveckla sin bröstkorg mer. Uppdragen buklinje. Drar upp sin rygg både i stillastående och gång. Ok vinklad bak. Behöver mycket tid för att få sina rörelser. Behöver stabilisera sig.

Rejäla Tant och Tooka-tunn-för-dagen. Det är grejer det.