Att vara rädd för en groda.
Igår mötte Tant sin ärkenemesis. En groda.
Tänk vad saker kan vara läskiga när man är sju månader och alldeles salukig.
Dalarnas Next Top Model.
Lördagsgodis.
Det där med sportengagemang.
Syster Sorglös & Lilla Fröken Benget
Vacker söndag.
Underbar söndag med hög, hög himmel och två leksugna flickor i släptåg. Dagar som den här är alltid de bästa; när man kan sitta i mossan med sin kamera, försöka hinna med i svängarna och skratta åt deras upptåg.
Idag hade de energi för fem, så det blev många rundor och nästan 200 bilder innan vi kunde vända hemåt igen.
Jag sitter hellre här...
Ja. Tooka står hellre här. Och luktar på granriset.
Med spring i benen.
Dom är galet vackra, våra flickor.
Att hitta nya ställen.
Hittade en ny plats idag till flickorna, en gigantisk äng där de på riktigt kunde sträcka ut - lite enklare än bland granar och rötter i skogen. Tant fladdrade lyckligt över gräset och Tooka tog sig friheter tills hon bara var en liten fläck i synfältet.
Några minuters springa-tills-man-svimmar är allt man behöver som saluki, för att sen kunna somna hoptrasslade i soffan.
Att ha en syster.
Efter stormen.
Sen, när man är hemma, är det skönt att ta igen sig.
Konsten att leka fint.
Att leka som saluki verkar inte ha så mycket variation. Varje gång våra två damer är ute är det alltid samma sak. Det slår aldrig fel. Ordningen är som följer:
* Tant kopplas lös först. Hon sitter blickstilla, liksom hukad, under tiden vi kopplar lös Tooka.
* Tooka kopplas lös. Sitter blickstilla.
* Vi säger "Varsågod" och tar ett steg tillbaka.
* Hundarna sitter blickstilla. Båda två. Stirrar ur varandra.
* Vi tar ett steg fram, säger "Vassegod" och vevar lite med armarna. Tar ett steg tillbaka.
* Ingen av hundarna rör sig.
* Vi säger "VASSEGOD", vevar mer med armarna. Smackar lite med munnen.
* Ingen hund rör sig. Det minsta.
* Vi suckar. Går fram till Tooka, petar till henne litegrann i sidan, säger "vassegod".
* Tooka fullkomligen exploderar i ett jättesprång mot Tant som förtjust slänger sig åt sidan.
Och sen är det igång. Det är nästan uteslutande Tooka som jagar Tant av någon konstig anledning. Förr i tiden tyckte Tooka att det var jätteskoj, eftersom hon var så mycket snabbare än Tant. Nu för tiden; not so much. Tant har fattat grejen och pinnar på som en tjock råtta medan Tooka frenetiskt försöker komma ifatt sin allt snabbare syster. Efter några minuter blir Tooka förbannad och börjar skälla som värsta snorungen efter Tant, och ibland lyckas hon få tag i Tants svans och då biter hon sig fast som om hennes liv hängde på det. Som följd har Tants svans blivit liksom avskavd i pälsen här och där, som om den var skabbangripen.
Dock är Tants kondis kanske inte i elitnivå, så Tooka vinner ändå alltid i slutändan. När Tant ligger nästintill avsvimmad i blåbärsriset står Tooka ovanför henne, knappt andfådd, och flinar triumferande.
Avslutningsvis kommer här två bilder där den annars så medvetna Tooka lyckas se enastående dum ut:
Den sista. Herregud. Hon ser ut som en kinesisk nakenhund.
Flygande Tooka
Fråga mig inte vad hon gör. Men hon ser skvatt galen ut, lillstumpan. Som Hulk Hogan, fast mer skinny.
Flygande Tant
Lördagens morgonpromenad, på vilken Tant passar på att upptäcka sina superhjältekrafter.
Tooka vet hur man skrattar.
Ja. Trots sitt svårmod har hon sina glädjestunder :-)
Konsten att se ofarlig ut.
Nyanlända gäster fick ett varmt (och vansinnigt intresserat) välkomnande av flocken:
Men återigen; Tants uppsyn...
Det är ju så hjärtat smälter.
Mina flickor.
Ikväll är husse på jazzkonsert, så vi har tjejkväll här hemma i soffan. Tooka har somnat upp och ner och Tant ligger med huvudet på datorn och tittar intresserat på bilder av sig själv.
Det är kvällar som den här, när jag kan sitta nersjunken i soffan omringad av mjuka varma valpkroppar och med tre salukitassar upptryckta i magen, som jag förstår varför man inte kan leva utan hund.
Ibland är en syster en syster för mycket.
Tooka tar för sig och Tant har Årets Roligaste Min. Oslagbart.
Att göra ett alldeles eget hål.
Man kan väl säga att vi inte alltid förstår Tant, men det gör ju inget. Hon är fin ändå.
När gruset yr.
Jag är så vansinnigt glad att jag har två!
Skogsodjuren anfaller.
Att dela pinne innebär vissa svårigheter...
Tant vet hur man springer.
Och Tooka har verkligen rätta looken för att bli tagen på allvar...
Lövudden Västerås, 13 Juli.
Detta var vår första utställning med flickorna, och vi minns knappt någonting *host* Som försvar får vi väl påpeka att vi faktiskt varit sjuka dagarna innan och var helt urlakade. Men det var, som alltid, trevligt att träffa alla härliga människor (på tal om det; hur kommer det sig att så många vinthundsägare röker? Hm).
Ingen vann något särskilt, Tant fick ett HP och en 4e-placering, och Tooka fick fin-fin kritik av domare Lotta Brun.
Tant: Välkonstruerad tikvalp, byggd på långa vackra linjer. Feminint huvud och härligt uttryck, bra hals och överlinje. Tillräcklig kropp för sin ålder. Bra benstomme, tassar. Välsansatt svans. Breda lår. Långa smidiga och för sin ålder ganska parallella rörelser. Mycket lovande.
Tooka: Mycket söt, feminin tikvalp. Med mycket bra proportioner. Vackert huvud och uttryck. Behöver ännu utvecklas lite i underkäken. Vackert pigment. Lång hals, kort stark överlinje. Bra benstomme, bra vinklar. Rör sig med bra steg sett från sidan och för sin ålder ganska parallellt kommande och gående. Lovande och välvisad.
Det var så det började.
Högbo Bruk 7 september.
Dag två på seriös-utställningen i (eller på) Högbo Bruk. Brassestolarna var med, en något uppdaterad matsäck (man lär sig) och definitivt mer kläder än gårdagen. Återigen mysigt sällskap av matte Elvira och matte Cahreraz. Tant fick BIR, och gick därmed vidare till BIS-ringen där hon tyvärr inte placerade sig.
Återigen var det alltså Tants dag. Jisses vad hon drar hem rosetter den damen! Och Tooka, stackaren, kom sist som vanligt.
Jag vet att det låter dumt, men vi blir lika förvånade varje gång. Det är inte det att vi inte tycker att Tant är fin, absolut inte, men vi hade liksom förväntat oss att Tooka var supermodellen i familjen. De är så otroligt olika; Tant är 20-kilostung och fast och härligt yvig i sin lycklighet, hon har knappt ett hår på sina små salukiöron och hon har en gångstil som får en att nynna på reggaemusik när man ser henne springa. Tooka däremot, väger 12 kilo (trots att hon är dryga månaden äldre än Tant!), hon är späd och pimpinett och har lång flödande päls på öronen, och flirtigt svepande ögonfransar. Tookas springstil påminner snarare om karusellmusikn än reggae och för oss var hon urtypen av katalogmodell-saluki med alla sina feminina attiraljer. Men icke, tydligen. Det roliga är att vi verkligen har fått två extremer; den ultratunna, nätta Tooka och den robusta, kärvänliga Tant. Det är därför extra kul att ställa båda och med spänd förväntan se vad domaren kommer tycka om. Hittills har vi förvisso inte hittat en domare som insett Tookas skönhet, men de ser Tant skönhet och det är ju fantastiskt. Vänta bara tills Tooka har växt ikapp sin syster - då har vi två championämnen i familjen :-)
Jamen hur gick det då? Världens härligaste domare (skrattande, hundhälsande skåning), Fredrik Nilsson, sa följande:
Tant: 6,5 månaders rejäl tik. Fina linjer, feminint huvud, långt nosparti. Något runda ögon. Bra bett. Markerad nackknöl. Fin hals, något knappa vinklar fram. Behöver utveckla sin bröstkorg mer. Något fallande kors. Normalt vinklad bak. Är fortfarande lite lös i sina rörelser. Välvisa. Bästa valp!
Tooka: 7 månaders tik, ger något tunnt intryck för dagen. Feminint huvud med långt nosparti. Bra bett. Kunde haft något mer markerad haka. Svagt markerad nackknöl. Något knappa vinklar fram. Behöver utveckla sin bröstkorg mer. Uppdragen buklinje. Drar upp sin rygg både i stillastående och gång. Ok vinklad bak. Behöver mycket tid för att få sina rörelser. Behöver stabilisera sig.
Rejäla Tant och Tooka-tunn-för-dagen. Det är grejer det.
Högbo 6 september 2008.
Tvådagars seriös-utställning i Högbo Bruk (i Högbo Bruk eller på Högbo Bruk? Hm). Ruggigt och regntung men fantastiskt mysigt att sitta ute med Tants syskon och deras trevliga mattar och bara snacka strunt.
Jag och Jonnie hade skärpt till oss lite och skaffat varsin brassestol, iallafall, så vi slapp sitta på marken. Kändes mycket moget och välplanerat - vi hade till och med packat matsäck. Wow. Tack och lov regnade det inte förrän det var dags att åka hem (vi äger inget regnställ, det är bara småbarnsföräldrar som har såna). Hursomhelst. Det var Tants dag, utan tvekan: HP, BIR, BIS 4:a! (För er som inte fattar alla förkortningar kan man enkelt översätta det med att Tant kickade salukirumpa med alla sina salukivalpskonkurrenter, plus att hon var den fjärde snyggaste valpen på heeeeela utsällningen - jajamän).
Tooka... Tja... Tooka var lite mer blygsam.
Kritik:
Tant: Feminint exotiskt huvud och uttryck. Bra hals, utmärkta vinklar fram och bak. Utmärkt substans. Fin överlinje. Rör sig utmärkt för åldern. Lovande. Bästa valp!
Tooka: Feminint huvud och uttryck. Aningen späd i sin helhet. Rak skuldra och överarm, ok vinklar bak, behöver utvecklas betydligt i förbröst, bröstkorg samt rygglängd. Rör sig en aning stakato. Trevligt temprament.
Tja. Trevligt temprament är ju inte fel. Och man kan ju inte vara bra på allt.
Rättvik 17 augusti 2008.
Ja. Vi har varit dåliga på att uppdatera. Det får bli ändring på det.
Får väl börja med att rapportera hur det har gått för flickorna på diverse utställningar. Vi är ju såna som springer på utställningar och har kul på köpet, så lite utställningstjat får ni stå ut med.
Först; Rättvik 17 augusti. Inofficiell utställning.
Tant kammade hem HP, BIR, BIG 4.
Tooka fick ett HP, iallafall.
Kritik?
Tant: Feminint huvud, med bra balans. Bra ögon. Bra ö-linje. Tillräckligt förbröst för åldern. Tillräckligt bröstdjup. Välvinklad fram och bak. Typiska tassar. Rör sig med ett vägvinnande steg. Slarvar lite. Bra päls.
Tooka: Feminint huvud med bra uttryck. Vacker hals. Bra rygg och ländparti. Kunde ha något mer djup i bröstkorg, annars bra u-linje. Bra vinklad fram och bak. Fina tassar. Rör sig med bra driv i steget. Bra päls och färg.
Ja. Våra flickor. Och deras fina tassar.
